Anns agenda

03 mars 2007

Verkligheten...

Ibland är verkligheten svårslagen. Det kan väl inte bara vara jag som ibland inser på allvar hur nära varandra vi ändå lever här på jordklotet?Avstånden är bara fiktiva, det är faktiskt samma klot vi bebor, men under så fruktansvärt skilda villkor.

Igår, fredag, var jag uppe i Ljusdal för att delta i ett samtal om medieplanering. Bibliotekspersonalen låg nämligen i startgroparna för att medieplanera, och jag skulle bidra en smula med egna erfarenheter. Min uppfattning var att de var så väl förberedda att det i princip bara var för mig att "åka med", och jag var väldigt glad över att få möjlighet att delta, lyssna och komma med en och annan synpunkt. Det slår mig ständigt hur öppen personalen oftast är och beredd att dela med sig av sina resonemang och åsikter och hur mycket man själv kan få ut av detta.

Ingen stod och stampade i farstun för att diktera villkoren för vårt samtal. Ingen stod redo att marschera in på biblioteket och börja riva ut "olämpliga" böcker ur hyllorna.

På kvällen var jag tämligen avslagen i efterdyningarna av en envis förkylning, men satt ändå en stund framför den sk dumburken och fastnade framför ett tv-program (missade tyvärr titeln) som handlade om utsatta bloggare/dissidenter i Egypten. Var får de mod och envishet ifrån? Dumhet, ungdom, idealism? Vi kanske alla borde läsa Handbook for bloggers and cyber- dissidents ? Bara så att vi är redo?

Visst är det en klyscha men jag vill ändå säga:Tänk så mycket vi tar för givet. Det är kanske därför vi har så svårt att ta till oss i vår lilla värld att t ex den fria entrén till våra museer nu i princip är slopad, att Arbetslivsinstitutets bibliotek är nedlagt (själva institutet stängs 1 juli), vuxenutbildningen slaktas bit för bit , det kommer förslag på att En bok för alla skall upphöra med sin vuxenutgivning etc...Det är som att vi inte tror att det händer, eller ännu värre, att vi inte tror att det har någon betydelse.

Jag ser allt detta som konsekventa slag mot vår demokrati och yttrandefrihet, ett steg mot den nattståndna värld där medborgarrätt heter pengar.

Säg gärna emot mig.

Inga kommentarer: