Läste i morse (!) Hjalmar Söderbergs klassiska roman "Den allvarsamma leken". Jag kan inte erinra mig att jag läst den förut, nu hade jag själv föreslagit den i vår privata bokcirkel."Anbefallda" böcker brukar ofta bjuda ett visst motstånd, men så blev nu inte fallet med denna sannskyldiga "page-turner". Handlingen i korthet:Den 18-åriga Lydia Stille är djupt (?) förälskad i den tvehågsne , något äldre, journalisten/läraren in spe Arvid Stjärne. Denne Arvid Stjärne är nog också förälskad, men han har ju sin frihet och sin osäkra framtid att ta hänsyn till. Man måste få vara lite fri innan man binder sig... Efter att ha gift sig på varsitt håll, förenas de tu i en vacklande kärlekshistoria, en grundläggande osäkerhet och förvisso en rejäl släng dubbelmoral(det råder milt sagt olika villkor för män och kvinnor vad gäller att ha ett kärleksliv utanför äktenskapet under den tidsperiod romanen utspelar sig i). Som läsare fängslas jag oavbrutet av det fräscha språket, den fina miljöskildringen, den ständigt aktuella frågeställningen och den humor, som allt som oftast glimtar till och gör att läsningen inte blir nedslående trots att huvudpersonerna envist gör livet surt och komplicerat för sig. Det är slående vilken pessimism och osäkerhet (igen!) som präglar kontrahenternas krokiga väg till - och från - varandra. När jag lägger boken ifrån mig är det med en uppriktig glädje över att ha läst och fångats av den. Här talar vi kvalitetstid!Det hela blir inte sämre av att min älsklingsförfattare Gun-Britt Sundström har skrivit en modern replik, denna gång ur Lydia Stilles synvinkel, "För Lydia". (Sök t ex i vår lokala samkatalog HeLGe efter den)
Naturligtvis har det gjorts en jämförande studie...
Läs också:Hjalmar Söderberg lekte en mycket allvarsam lek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar